Det finns en s.k. (enligt mig - erkännes) substitutsersättning för mänsklig existens här på min avdelning.
Förekomsten av vederbörande är inte det mest roskapande jag kan tänka mig...
Vi har tidigare artigt klarat av att hälsa på varandra men sedan "attack" en tid bakåt så är läget helt fryst. Det som verkligen (VERKLIGEN) stör mig är att jag inte har fått något stöd från chefshåll trots att jag direkt rapporterade vad som hänt. Saken tystas helt och hållet ner, eller nämns inte, jag tillfrågas inte om hur jag mår eller sådant som väl ändå bör ingå i någorlunda hyfsat chefsutövande.
Det innebär att jag har minst två energitjuvar i min omgivning på arbetsplatsen va?
Fördelen med detta är att jag inte tycker att det gör så värst mycket att brännaren/pannan krånglar därhemma. Jag skulle antagligen vara sjukt mycket mer stressad om jag hade hela ansvaret för att få igång den själv - har nu en (nitton år äldre) make som tar hand om saken på bästa sätt.
En blogg ska kunna härbärgera tankar av detta slag så varsågod att ta emot bloggen! Jag ville bara lätta på trycket...
Kommentera